Foto & Webproduktion

Relaterade länkar:

» Red Bull Snowthrill of Kanin

» Dobra Vila Bovec

Red Bull Snowthrill of Kanin - 04

Slovenien mina damer och herrar. Slovenien. Oj vad vi på Smackit är imponerade av den gästfrihet vi möttes av i Bovec, Slovenien. Slovenien. Ja jävlar. Precis när man har vant sig vid den Engelbergska anti-svenskmentaliteten (ni bara super, skriker och kör ihjäl våra rävar och bergsgetter med snowboard), precis när man tror att det inte finns något äkta och gott kvar på jorden, när man fått nog av världens orättvisor, när Tell-ölen helt plötsligt kostar dubbelt så mycket – ja då inträffar något som bara kan jämföras med den bästa lasersvärd-sekvensen i Star Wars, när det onda får på pälsen av det goda. Only in Slovenia ladies an gentlemen. Herrejävlar. Ren godhet, rakt igenom. Smackit rekommenderar alla som har och inte har problem med den inre balansräkningen, en omgående semester i Bovec, Sloveien och där bor man på Dobra Vila Bovec. Det bara är så. Men vi tar det hela från början.

Dobra Villa Bovec.

Slovenien mina damer och herrar. Slovenien. Oj vad vi på Smackit är imponerade av den gästfrihet vi möttes av i Bovec, Slovenien. Slovenien. Ja jävlar. Precis när man har vant sig vid den Engelbergska anti-svenskmentaliteten (ni bara super, skriker och kör ihjäl våra rävar och bergsgetter med snowboard), precis när man tror att det inte finns något äkta och gott kvar på jorden, när man fått nog av världens orättvisor, när Tell-ölen helt plötsligt kostar dubbelt så mycket – ja då inträffar något som bara kan jämföras med den bästa lasersvärd-sekvensen i Star Wars, när det onda får på pälsen av det goda. Only in Slovenia ladies an gentlemen. Herrejävlar. Ren godhet, rakt igenom. Smackit rekommenderar alla som har problem med den inre balansräkningen, en omgående semester i Bovec, Sloveien och där bor man på Dobra Vila Bovec. Det bara är så.

Red Bull ger dig presscred.

”I used to be a rallydriver”.
Marko är killen som är ansvarig för Red Bull Snowthrill i Kanin, en extremskidåkningstävling. Syftet är att kora den som snyggast och snabbast tar sig nedför en brant bergsida på skidor där ett fall kan vara lika med värdelöst.
”It´s my competition!”, säger han ödmjukt.
Så du har med andra ord det lite stressigt nu?, undrar vi i bilen (som körs alldeles, alldeles för fort uppför den slingriga alpvägen.)
”I do three or four events in the month, it´s ok.”, sager han ödmjukt och rycker på axlarna.
Marko har hämtat upp oss i en liten by på gränsen mellan Italien och Slovenien. Klockan är ett på natten, dimman ligger tät. Vägen ser ut att vara hal på sina ställen och det går fort, jävligt fort. Men det gäller att verka cool, vi är ju extremidrottare (samt extremsportfotograf) och således inte rädda för någonting. Plötsligt tvärstannar han och vrider upp bilen så den står tvärs över vägen.
”Look, maybe it´s the white big male”säger han.
Bilens strålkastare lyser nu upp den dimmiga ängen och där ute står en hjord med hjortar. Marko är väldigt imponerad. Vi får njuta av de mäktiga djuren i fem sekunder, sen är det rivstart framåt igen och det går bara fortare och fortare. Marko är uppenbart stressad och vill bara hem och ta kväller.

På sponsorskidor i Kanin

Klockan är två slagen när vi svänger in framför Dobra Vila Bovec, ett nybyggt pensionat som ser en smula malplacerat ut bland de andra gamla husen på gatan. En kille i kommer ut och frågar oss lite lugnt om han kan hjälpa oss att bära in vårat bagage. Vi tackar för hjälpen (kamerautrustnignen och sex par sponsorskidor i olika bredder är lite tungt att bära omkring på.) och blir sedan visade till vårat rum, och vilket rum! Sloveien, ladies and gentlemen.

Frukost! Man hör ju om folk som är så innerligt trötta på hotellfrukostar. Det har vi på Smackit inte hunnit bli än, och om vi någonsin blir det vet vi nu vart vi ska åka för att bota vår trötthet. Sloveien, ladies and gentlemen. Dobra Villa Bovec – en smakfullt hopsatt frukost, ingen jättebuffé men lagad med kärlek, stekt med fett och serverad med det vackraste leendet i mellaneuropa.

”Is everything ok, do you want some more eggs?”, undrar den trevliga tjejen på pensionatet. En smakfull frukost borgar för en bra dag, solen lyser från en klarblå himmel och de slovenska alptopparna ståtar i sin majestät. Ett landskap som både är likt och olikt det ”hemma” i Engelberg. Här syns lärkträd och väldigt slitna stenhus istället för barrträd och alpkåkar där snickarglädjen aldrig inser sin gräns. Alptopparna är dock konstanta. Likaså leendet, en genuin omtanke om att vi skall trivas maximalt i Slovenien. ”You give us a call and we pick you when you are finished with the skiing”, det är bara att slå Dobra Villa Bovec en signal så hämtar de upp dig vid backen efter dagens slut. Free of charge. Och med lite tur, ett leende.

Restaurang i Bondskurk-anda.

Gondolen som tar oss upp till skidområdet Kanin är lång, den längsta vi åkt. Skidområdet Kanin är kanske inte det bästa, gamla liftar och få nedfarter. Om Kanin får mycket snö finns finfin skogs- och offpiståkning, preparerad med ett antal hemliga hål i marken som är ca 30 meter djupa. Givetvis livsfarliga att ramla ned i för alla utom extremskidåkarna. Djupa hål ger bara en radikalare aspekt till skidåkningen. Det spelar dock inte någon större roll att skidområdet inte fått mycket snö i år och att liftarna är från tidig Barock, Slovenien har något helt annat och till en början är det svårt att sätta tummen på var det egentligen är. Men nu framför den bärbara datorn, tillbaka i Engelberg, råder det ingen tvekan om vad den lilla slovenska alpbyn har som t ex Engelberg i stor mån saknar. Äkthet. Det är på riktigt liksom och värt hur mycket som helst. Det pratas om att fransmännen skall köpa upp liftsystemet i Kanin, en modernisering är inom förestående så vi passar på att njuta medan tid är.

Sedär! Vi skådar ett par härligt tyska carvingsvängar i pisten som går ner och förbi facet där tävlingen skall gå av stapeln nästa dag. Där nere står ett antal tävlingsskidåkare (riders) och pratar om linjer och drop, om fluidity och aggresivitet. Alla riders fotograferar bergssidan med digitalkamera och studerar den noga hemma på hotell-tv´n senare på kvällen.

Brendan McLean i action

Marko och hans medhjälpare i tävlingsorganisationen är tämligen ostrukturerade, springer omkring som yra höns. Man har problem med pressackrediteringar, man vet inte vilket berg som skall köras på, man vet ingenting om den utannonserade fototävlingen (som jag har åkt 80 mil enkel för att vara deltaga i), man vet inte mycket, men vet ni? That´s the thing, det är på riktigt, det är en riktigt värdelös organisation som lockat hit ett antal duktiga skidåkare från hela världen med en ansenlig summa i prispotten och allt löser sig till slut. Det dimmiga vädret som hotar att ödelägga tävlingen ger med sig och i vårat tycke blir tävlingen ganska bra till slut. Erik Spongberg tar tredjeplatsen och 500 euro med sitt säkra åk, signerat med ett galant drop på slutet som imponerar på domarna. I tjejklassen lyckas ingen av svenskorna gå till final, (vilket var helt galet).

Trevlig lobby i Slovenien..

I lobbyn på Dobra Villa Bovec råder god stämning, vi på Smackit diskuterar skidåkningens framtid med bl a några killar från Atomic Freeskiing Team, Blizzard Skiing team, två kanadensare och lite annat löst folk. Öl på öl beställs in, levereras med leendet och uppskattas till 100 procent - slovensk öl, hur god som helst. Om någon timme börjar Red Bull-partyt på ett ställe där i byn. Festen är utomhus. Det är början på februari och vi minglar på en uterestaurang. Det röks en hel del nere i alperna, både det ena och det andra. Det tycker vi på Smackit är synd men minusgrader förvandlas till plus när Half-naked band äntrar scenen. De river av covers på covers, bandet kör de gamla vanliga låtarna men med en sån otrolig känsla, de gör låtarna till sin egna och bara kör på. De är så löjligt bra och vi kan bara tacka våra gudar att vi slapp höra det gamla vanliga hardcore, hiphop-tramset på ett sådant här arrangemang. Vi vågar nästan påstå att de är i nivå med Stefan Gunnarsson, pianisten.

Den slovenska gästfriheten står över allt annat, när Kreti och Pleti kommer från storstan och ska styra upp en friåkningstävling, när Kreti och Pleti står och solar sig i glansen framför tv-kamerorna, när Kreti och Pleti gör allt fel så har de ändå sådan tur att ingen kommer komma ihåg dem för deras synder. Det ända vi minns är äkta leenden och en sann gästfrihet. Åk dit för fan!